Även om jag inte tvingats upp så tidigt som vår söta Rebecka, jag har istället stapplat upp halv 6 varje morgon, så är det med illa dåld glädje som jag lämnat ett alltför deprimerande fabriks/lager-jobb bakom mig för att i 3 veckors tid ha SEMESTER. Bara ordet ger mig små behagliga rysningar längs med ryggraden...mmm.
Just nu ligger slutet på denna tid behagligt långt bort i framtiden, den dagen den sorgen antar jag för innan jag vet ordet av kommer jag att stå där vid maskinen igen och kontrollräkna högar med städtrasor, packetera, meka med maskinen osv. Även om min semestertid än så länge mest har handlat om att fly undan enorma regndroppar så ser jag ljuset...först bröllop uppe i Sundsvall och sen, då kommer det bästa, London....mums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar