Seg, segare, segast

Min bror är seg. Det tar låååång tid för honom att få ur sig något men han är trevlig och kan vara rolig ibland och han är, hur ska man uttrycka det?, närvarande. Det gör mig inte så mycket att min bror är seg, han är bara så'n. När det gäller potentiella pojkvänner är seghet värre. Jag vet inte hur många som har full koll på förra sommarens internationella flirt men den är även känd som "tummen-ur-dansken". När man måste gå runt och vänta hela tiden är det lätt att man lägger ner det där med kärleken. "Gah! Kom igen då!" är ju inte det mest romantiska man kan tänka. När initiativet väl kom till en fika blev det just, segt men han var ju, just det, närvarande. Nu har dock dessa båda män mött sin överman. Segare än segast. Jag har träffat en människa man inte kan prata med. Har man tur svarar han inom ett år efter att han fått en fråga men i de allra flesta fall försvinner han... Seeeg som en överkörd mördarsnigel.