Ruttförslag
Finns fler förslag mottages dessa gärna!
Inte konstigt att vi fick pris för bästa klädsel!
Utgångsbästisarna nr.1
Irländsk julafton var tydligen benämningen på denna eminenta idrottsgren
Johan och Anna på båten
Vad gör en Bosöstudent när idrottslektionerna inte längre startar 09.30 tre dagar i veckan?
Rätt svar = Tränar som en tok
Det är i alla fall vad jag sysselsätter mig med just nu. Måste ju vara iform inför cykelsemestern ;) Vad mina före detta klasskamrater gör med sina nyvunna idrottskunskaper vet jag inte, men de jag samlat information kring bättrar de bara på oddsen att få hudcancer. Kuuul... ehh LATMASKAR
Mer svett mindre fjoll!
Alla som hängt med på bloggen den senaste tiden har väl listat ut att jag gått och kärat ner mig och att det hela inte riktigt utvecklats så som jag hoppades. På Annapappans inrådan har jag dock försökt att lämna sagda kärleksintresse bakom mig och faktiskt, ju mer jag träffat honom, desto lättare har det varit. Det har funnits någonting som gnagt mig den senaste veckan. Någonting i hans personlighet som jag inte kunnat sätta fingret på. Nu slog det mig plötsligt med en sådan kraft att jag var tvungen att blogga om det klockan tre på natten. Han skrattar inte åt mina skämt! Va! Fattar ni?Hur kan man känna att man har kontakt om han inte skrattar åt en, visar att han tycker man är rolig eller bara reagerar överhuvudtaget. Det går ju inte. Jag vill inte klappa mig själv på axeln mer än nödvändigt men enligt Annapappan är jag "en fantastisk tjej med rätt sorts humor och en fantastisk personlighet". Rätt sorts humor, förtjänar inte det åtminstone ett litet leende? Jag vill ha en kille som skrattar!
Min bror är seg. Det tar låååång tid för honom att få ur sig något men han är trevlig och kan vara rolig ibland och han är, hur ska man uttrycka det?, närvarande. Det gör mig inte så mycket att min bror är seg, han är bara så'n. När det gäller potentiella pojkvänner är seghet värre. Jag vet inte hur många som har full koll på förra sommarens internationella flirt men den är även känd som "tummen-ur-dansken". När man måste gå runt och vänta hela tiden är det lätt att man lägger ner det där med kärleken. "Gah! Kom igen då!" är ju inte det mest romantiska man kan tänka. När initiativet väl kom till en fika blev det just, segt men han var ju, just det, närvarande. Nu har dock dessa båda män mött sin överman. Segare än segast. Jag har träffat en människa man inte kan prata med. Har man tur svarar han inom ett år efter att han fått en fråga men i de allra flesta fall försvinner han... Seeeg som en överkörd mördarsnigel.
Tjoho! Kul att sjukvården försöker plåga sina patienter till döds, eller vad är det som de sysslar med egentligen?
Såhär är storyn. Torsdag morgon skulle jag infinna mig på Huddinge Sjukhus för provtagning inför nästa veckas läkarbesök. HS ligger ungefär en timmes resa härifrån förutsatt att buss, tunnelbana och pendeltåg klaffar. Jag missade precis första bussen imorse. Kuuuuul!? Eh, vädret var kalas med strålande sol, så varför gnälla? Jo, provtagandet skulle genomföras med mig fastande. Väl på HS efter en lååååång restid och problem att hitta fram till deras provtagningsmottagning är det nummer 60 på tur. Kalas med nummerlappssystem :) Lite mindre festligt att jag tilldelades nummer 88. Vänta, vänta, vänta. Ingenting i magen sedan typ två nävar popcorn i samband med starten på andra halvlek.
Den som väntar på något gott väntar kanske för länge men blir i alla fall lite muntrare när provtagningsmänniskan är en ung kille med plus i kanten på utseendefrågan.
Vid sisådär halv tolv fick jag äntligen käka frulle. Så hungrig att jag inte orkade äta.
Jag blir knäpp utan frukost. Knäppare än vanligt alltså.
En riktigt kul grej finns HÄR. Sandy hittar på mycket skoj.
Imorgon är sista dagen på IL. Jag citerar en överförfriskad Juan fritt från Utsparksfesten
"IL ÄR BRA"
Ett stort tack till Frida med flera som drog hela utsparkandet i hamn. Ni är grymma!
vill bara säga
JAG FICK PRIS FÖR BÄSTA KLÄDSEL
nu är det cykling som gäller tillsammans med en massa killar.
pusspuss
Från prisutdelningen
dagens i-landsproblem är ingeting jämfört med dagens diabetesproblem. för kan det bli annat än problematiskt när pumpslangen trasslar in sig i Mp3-hörlurarna? ännu värre blir det att alltihop var innanför min t-shirt , man vill ju inte råka bli indragen i ngn maskin...
så jag försökte nysta upp trasslet lite smidigt innanför t-shirten, mitt ute i fabriken...det var nog ingen som såg mig...troligt?...not!
mer troligt är att mina kära arbetskamrater (diverse manliga personer ca 25-55 år gamla) fick se mig själv i egen hög person stirrandes ner i min BH typ "jag undrar om brösten fortfarande sitter kvar"-stil...attans brattans, kanske dags att hitta ett nytt hem för insulinpumpen? BHn verkar ju funka sådär...
efter en sista intensiv vecka i Lund med champange klockan 11 på morronen och sittningar med badbollar har jag styr kosan mot nordligare delar av landet...närmare bestämt Örby i Marks kommun! för det är här som jag kommer spendera mesta tiden av sommarmånaderna boende i mitt lilla rum i föräldranas hus. det enda som är positivt med min nya placering i Sverige är att avståndet till min kära Becka har minskat avsevärt! tyvärr är det fortfarande låååångt till Anna...snyft
första arbetsdagen passerade relativt smärtfritt, långtråkigt men vad kan man förvänta sig av en fabrik som tillverkar städtrasor?...alltså finns det inte så mycket att återberätta för världen mer än att jag var helt klart snyggast i mina arbetarbyxor! man ska ju va bra på ngt...
Jag har haft mycket att tänka på den senaste tiden. Därför har vissa saker nästan mer eller mindre bara gått mig förbi. Nu när jag sitter här och pillar på bloggen slår det mig ju plötsligt att det ju är helt självklart att Annapappan ska ha poäng för att han är så snäll. Jag menar "Jag kan inte begripa hur ett pucko kan dissa våran Becka" är ju helt klart en kkommentar som förtjänar litervis med creds. 10 poäng blir det för citatet plus ett till för att jag skulle delat ut de första tio för länge sedan...
