Lars kokar julgröt över öppen eld

Kriminaltekniker har varit och repellerat sig utför dödsklipporna. Några till dödsoffer och allt fler dystra sånger runt lägerelden, det blir lite extra olyckligt när det är poliser tycker Lars. Poliser ska ju inte bara gå och dö sådär, de ska ju i alla fall skjuta lite, för det har han sett på tv. Alltså innan han visste att man var tvungen att betala tv-licens.
Lars funderar på om han ska byta karriärbana och satsa på tv-pejling istället. Då skulle han kunna titta på tv och dricka kaffe hemma hos söta små tanter som bakar pepparkakor istället för att betala tv-licens. Och visst skulle det bli väldigt trevligt om tv-licensen betalades i pepparkakor istället för på inbetalningsblanketter. Pepparkakor blir man snäll av, det är ju bara ännu bättre, filosoferar Lars. När Lars tänkt på pepparkakor i några timmar kommer han på att alla inte äter pepparkakor året om. Svärfar har nog aldrig ens känt lukten av pepparkaka.
Om Lars inte varit den ömsinta person han faktiskt är hade en lång ramsa av svordomar sannolikt kunnat höras av hela Värmland och halva Dalarna. En sådan tur att Lars inte är någon vulgär individ för sådana får inte några julklappar av tomten.
Imorse när Lars kokade havregrynsgröt över den öppna elden intill älven fladdrade en tidning ned intill honom. Den måste ha kommit från någon av de tiotal bilar som passerar över bron varje dygn. Nyhetsdelen, ekonomidelen och familjedelen eldade Lars upp i ett raskt tempo. Elden blossade upp och i skenet såg Lars en gul bulle på en bild. Dagens recept var överskriften. Lars ögon tårades, om det var tårar, snålblåst eller brandrök var svårt att avgöra. En känslomässig överväldigande träffade honom där han satt. Nu skall jag baka, sa han så högt att de sista löven ramlade ned från trädgrenarna.