Snart är det uniform som gäller

Under veckan som passerat har en massa saker hunnits med. Bland annat ett helt otroligt MMS från Becka. Oj vad jag blev glad och aningens sugen på att byta bort handspriten som är de mest omtalade och välanvända flaskorna nu för tiden.
En annan spännande happening var fredagens diabetesskola där jag fick lära mig ta blodsocker och ge insulin. Tydligen så orsakade jag även en revolution på en av DS avdelningar gällande insulinpennor. (Det kan vara en bra grej att kolla om pennan fungerar innan man sätter den i en patient!).
Jag bler hör och häpnad godkänd i att dra upp läkemedel i sprutor och att injicera saker i skumgummi. Imorgon ska jag bege mig ut i verkligheten iförd sjuksköterske-dresscode och hoppas på att få sätta katetrar, ta venprover, ge injektioner och koppla syrgas utan att spränga hela huset.

Hmmm

Feber i Stockholm och tentor i Lund. Ska vi skylla på sådant när det gäller att Anna, Becka, Sara och Krokodilen verkar ha, om inte gått i graven så åtminstone, lagts in på ålderdomshem. Eller är det för att det var så fruktansvärt länge sedan vi träffade Lars eller kanske för att det inte är inne att äta potatis längre? Jag vet inte.

Imorse när jag vaknade och öppnade köksskåpet fanns det inte en enda djup tallrik där inne! Jag fick en smärre chock och ett allvarligt huvudbry, hur skulle jag nu kunna äta min gröt? Till saken hör att alla tallrikarna stod i diskmaskinen som för övrigt var i full gång. Jag fick helt enkelt lov att gräva fram en skål ur min "brudkista" (som behöver ett bättre namn, jag kommer ju aldrig bli gift) och mumsa gröt ur den. Det gick faktiskt väldigt bra och tur var det för annars vet man inte vad som hade kunnat hända. Havregrynsgröt till frukost är ju grundstommen i livet för diabeteseliten. Eller hur var det nu?