Malle har en rosa blogg

Den dagen Malle provar annas och beckas och krokodilens specialdrinkar kommer hon fastna på credslistan för alltid - för evigt.

Nyheter på credslistan

Efter en intressant helg som kan sammanfattas med ordet "credsjakt" kan krokodilen nu konstatera att poängdelning är ofrånkomligt.

För Mr. Vice Ordförande gäller följande
1 p - Skål för Becka
1 p - Entusiasmen över Konsum Lidingös Shotsbar (!!!)
1 p - Grötslev i inflyttningspresent
5 p - Drinktips

Vad saknades för att nå hela vägen?
Ledtrådar: Vodka men framförallt vägran att fixa tvätten kl. 07.00 Lördag morgon


Så kommer vi till Japanen
5 p - Vodka och Blåbärssoppadrinkförslag
Vi förväntar oss att bli bjudna när vi röjer i Japanens lägenhet i Göteborg!


EFTERLYSNING!!
Kära Ordförande, uppskattade anna-becka-och-krokodilen-vän. What's up with the fondvägg?
Varför inte slå sig in på listan med ett sådant guldläge?
För er som längtar efter framgång men inte orkar leta bedömningslista

Festligheter

Bosön is the shit!
Med sportdryck och träningstacos på riksidrottsförbundetsmark
typ handikapptillställning där lägenhetsinnehavaren tävlingshanddiskade trots att hon skakat hand och konverserat med Pernilla Wiberg föregående dygn.
Multinationellt med visit från vår åländska väninna. Värry najs

Angående Cykling (en gurus bakfyllevarningstankar)

Det finns en jäkla massa människor i Sverige och Världen och hela Universum som heter Anna. Men ärligt talat, hur många Diabeteselit-Annor är Mountainbikecyklister?
Stigar och skogar och kvistar och stenar is the shit. Creds i överflöd till leriga trikåer med snabb pedalföring.

Bild 1
Ropstens tunnelbanestation

Bild 2
Notera Finlandsfärjan

puss och hej, nu ska jag dricka lite mer

Cykeltips!

Det är bra mycket roligare att cykla på skogsstigar än på asfaltsvägar! Så här på höstkanten bör dock en liten varning utfärdas för leriga bergsknallar och lösa älgar. Akta er för dem. Ride on bikelovers!

Har jakten avstannat?

Det var nu länge sedan vi hörde någonting om både Mr. Vice Ordförandes och Japanens försök att komma in på på världens bästa credslista. Krokodilen är förstås överlycklig men både Anna och jag är lite smått oroade... Vart har de tagit vägen? Verkade uppdraget omöjligt? Har de fått slut på vodka eller kanske lego? Snälla, vi vill fortfarande att ni ska komma in på listan så försök. Det kommer gå bra! Lars gav aldrig upp!

Stockholm is the shit!

Kommande helg (26-27) finns en festglad krokodil som ska på picknick. Ring till Anna och säg: JAG VILL FÖLJA MED!

Fördelar med rulltrappor (och varför de inte finns i Bjursås)

Jag vill betona att detta skrivs helt utan anknytning till verkligheten, knappast är självupplevt eller...
Se det hela som en uppenbarelse, bieffekt till det tillstånd som följer en ex-bjursing omvälvd av allt storstadsnytt.
(hallå, varför låser alla bilen, dörren och cykeln när de går iväg?)

Varför finns det så många rulltrappor i Stockholm, när det inte finns en enda i Sveriges metropol Bjursås?
Det skulle kunna vara en direkt följd av det stora antal invånare. Om två personer ska föra en normal konversation, titta varandra djupt i ögonen, utföra en perfekt rak höger eller helt enkelt retsamt rulltrappsförföra motparten – då är det närmast en förutsättning att personerna ifråga kommer på någorlunda samma höjd.
Var kommer då invånareantalet in i bilden?
- Jo, med så pass många invånare blir valmöjligheterna större i vilka personer som ska spendera rulltrappstiden tillsammans.
Bjursås är inavel och med samma gener bör variationer i kroppslängd vara betydligt mindre.

Rent hypotetiskt
Med en höjdskillnad på 28,6 cm
Och om varje trappsteg uppskattas till 22,0 cm
Det ger en höjdskillnad på 6,6 cm
Lite marginell skit

Till följd av dessa förträffliga beräkningar kan konstateras att rulltrappor även bör finnas på Konsum i Bjursås. Åtminstone om man kan tänka sig att välkomna utbölingar. I och för sig så är det ett lysande exempel på en enplans-konsum-butik, men va tusan. Exploatera, bygg ut, tänk nytt, tänk högt. Om alla i Bjursås med omnejd åker rulltrappa 228,3 gånger per dag så kommer vi upp i samma antal åk som antal personer vilka utnyttjar SL:s lokaltrafik varje dygn. Det bygger dock på att alla snåla Sågmyrabor ställer upp. Upp till kamp… eh.

- Rulltrappor is the shit -

btw. Krokodilen bor in sig i den nya garderoben. ”Rätt sjyst” låter han hälsa.

raggningsrepliker

Numer kan credspoäng även komma att delas ut för tips på bra raggningsrepliker. De måste dock vara effektiva och vi får ine ha hört dem förut. Sätt igång och tipsa!

Krokodilen slickar sig stolt runt munnen och konstaterar att han skrapat ihop 4 poäng för: Skulle jag kunna få stoppa in min Mp3-spelare i din USBport?

Fluffig, sa Heeman

Det var sent, mycket sent. Lars hade redan gått och lagt sig för länge sedan. Kvar vid lägerelden var bara jag (Becka), Heeman och en oskyddad banan vi kan kalla D (mitt Banana Guard låg i garderoben i stuga 15).

- Vad fluffig den är, sa Heeman. Du har en fluffig rumpa och det ska du ta som en komplimang.

Tack Heeman! Det var snällt av dig men efter en veckas cyklande (på en cykel som skårrar värre än bananen) så är den mest öm...

Kärleksbrev (igen)

Kära Heeman!

En bild säger mer än en massa dumt fyllesnack. Vi saknar dig och drinkarna. I synnerhet är du saknad av krokodilen som nu hotar med att gå i kloster.

Puss

Poängjakten fortsätter

Japanen fortsätter att räkna poäng. Han har gjort oss den stora äran att länka till våran blogg vilket naturligtvis belönas rikligt med hela 10 poäng! Vi säger grattis Japanen, nu är du med i toppstriden.

-Jag tycker inte han borde få några poäng alls! muttrar den svartsjuka Krokodilen


Krokodilen böjade gråta när det inkom diverse legoobjekt
+4 för den röda färgen och prispallen

Söndagarna i Lars liv och en väldigt speciell tisdag

Lars är inte vilken Lars som helst. Vildmarks-Lars är mer än fyra bokstäver som skakats fram under en omgång scrabble. Vildmarks-Lars är mer än en i mängden. Det finns väldigt många Lars, men bara en Vildmarks-Lars.

I Lars privatliv går det inte särskilt vilt till, förutom släktmiddagarna förstås. Att få guida turister bland värmländska träd, det ger Lars en mening med livet. En chans att andas fritt samtidigt som dyrt betalande tyskar hänger och dinglar från en bro. Eller medan dumma engelsmän tror sig kunna klättra på bergsväggar. Frihet, det tänker Lars på lite då och då.
Lars brukar skriva dagbok ibland. Oftast är det på söndagar, samma dag som han och hans fru äter middag tillsammans med svärföräldrarna.
Förra söndagen skrev Lars ”Frihet är att inte behöva skicka potatisen” förresten så skriver han det varje söndag. Det är faktiskt det enda Lars skriver i sin dagbok.

För att historien om Lars inte skall bli alltför tårdrypande skiter vi i dagboken och attackerar de handikappade vildmarksgästerna.

Det var alltså tisdagen den 25 juli år 2006.
Först att anlända var de handikappades ledare. En munter samling av tjejer och killar med en medelålder på 23,6 år.
”Inte särskilt handikappade” tänkte Lars, smilade och njöt av solen. Lite senare under eftermiddagen började allt fler samlas runt campingens centrum, stuga 13. Ingen av de anlända såg särskilt handikappad ut. ”Aha” tänkte Lars, ”Varenda handikappad jäkel måste ha en egen assistent. Det är alltså vad mina skattepengar går till. Himla bra att jag tjänar tillbaka dem nu!”

Återigen vill jag påminna om att Lars är ickediabetiker. Det är inte hans fel, han är bara en lite sämre människa!


I fikarummet på jobbet, en del kallar det för sopsorteringen, pratade de om nyttan av att handikappade umgås med andra handikappade. Campingen skulle kunna få ryktet som förvaltare av Värmland mest handikapptäta stugområde. Det skulle i sin tur öppna möjligheter såsom en ny namnskylt eller ett par nya khakis var femte istället för var tionde år.
Lars var så upptagen av sina djupa tankar att han somnade på studsmattan och vaknade när chefen satte igång motorsågen och hotade att marinera Lars istället för falukorvsbitarna.
Det fick Lars på fötter. Hur skulle det annars se ut – ett ben eller en arm mindre nästa söndagsmiddag Hur skulle han då behärska potatisskickandet?
Lars ögon fylldes av tårar. Samtidigt började det duggregna och tur var väl det – en gråtande vildmarksinstruktör är inte lika framgångsrik som en som inte gråter.


Fortsättning följer (packning pågår)

Potatisskickningsproblemlösning = Credspoäng!

Styrelsen har nu konfererat och trots en svartsjuk krokodil som ville förvägra Japanen poäng kom övriga medlemmar fram till att potatisengagemang bör uppmuntras. Becka föreslog 50 poäng för den geniala lösningen som inkom tidigare i veckan och förslaget bifölls och klubbades.

Härmed är alltså Japanen med och fightas om att nå högt på credslistan, övriga tävlande se upp!

Potatisskickningsproblemlösning + 50p

OBS! Japanen är Ickediabetiker. Var därför extra försiktig vid användning av länken.

Kultur

Anna, Becka och Krokodilen är inte bara party, vi är också kulturella och bildade. Därför vill vi här bjuda på två citat hämtade ifrån Shakespeares klassiska tragedier Hamlet och Köpmannen i Venedig. Citaten är på originalspråk. Håll till godo.

"There is something rotten in the state of Denmark." (Hamlet, Akt 1, Scen 5)

"Hath not a Jew eyes? hath not a Jew hands, organs, dimensions, senses, affections, passions? fed with the same food, hurt with the same weapons, subject to the same diseases, healed by the same means, warmed and cooled by the same winter and summer, as a Christian is? If you prick us, do we not bleed? if you tickle us, do we not laugh? if you poison us, do we not die? and if you wrong us, shall we not revenge?" (The Merchant of Venice, Akt 3, Scen 1)

Information till allmänheten

Det ryktas om att Japanen kommit med en alternativ lösning på potatisskickandet under släktmiddagarna. Styrelsen skall sammanträda och dissekera potatisskickningsproblemlösningens påverkan på credslistan. Skala och tärna, koka och mosa.

Till Japanens pappa Lars ber vi att få hälsa: "Ha ett skapligt 60-årskalas, ring om du behöver drinkrecept eller skojigare gäster"

Till minne av en f.d. reporter som efter att ha hänvisats till Krokodilens släktingar för att fiska reda på mer djupgående fakta, inte längre är reporter.

MSN-Intervju med Krokodilen

Reporter säger:
Hej! Läget?

Krokodilen säger:
Spanar på en saftig veggoburgare i kyldisken på Konsum i Bjursås. Anna har fixat trådlös superuppkoppling, så nu kan jag surfa var jag vill. Snacka veggokvalitet med Becka samtidigt som jag spanar på möjliga piratjobb med inriktning mot bananbåtshaveri.

Reporter säger:
Öhhh.. nu förstår jag inte

Krokodilen säger:
Nej, du är väl ickediabetiker?

Reporter säger:
Jo, men ja, eller… spelar det någon roll?

Krokodilen säger:
Om det spelar roll? Ha! Du är väl lika smart som uppstoppad bäver.

Reporter säger:
Öhhh… LOL?

Krokodilen säger:
NYKONFIRMERAD!

Nilen- Klarälven, hur Krokodilen kom till Sverige

Det var en helt vanilg men ack så tråkig dag vid Nilen. Krokodilen hade börjat tröttna på sitt liv där. Han trivdes inte i värmen och de andra krokodilerna gjorde narr av honom eftersom han var pesco-vegetarian och vägrade äta människor.

Krokodilen ville ut på äventyr, han ville se sig omkring och upptäcka världen. Krokodilen brann av nyfikenhet och upptäckarlusta, det var därför han inte lyssnade på sin mors förmaningstal utan smög sig närmare när de ljusa männen i lustiga kläder närmade sig floden.

Helt plötligt kunde Krokodilen inte längre öppna käften. Han låg på rygg och kunde inte komma runt. Männen i lustiga kläder stor runt omkring honom, en av dem böjde sig ner och kom riktigt, riktigt nära. Krokodilen kände hur det stack till och sedan blev allting svart framför ögonen på honom...

När han vaknade igen var hela kroppen tre gånger tyngre än vanligt och han hade ett fasansfullt tryck bakom ögonen. Han kunde inte känna igen sig men förstod att han inte längre var utomhus, faktum är att det var mycket mörkt och trångt. I bakgrunden kunde han höra det rytmiska dunkandet av en båtmotor och han kände på sig att han fortfarande var nära vatten. Trots att han inte visste varken var han var eller vad som skulle hända kände Krokodilen sig helt trygg. Dessutom var det riktigt spännande, vad var det här om inte ett äventyr? Nu skulle han ju få se världen!

Det dröjde flera dagar innan Krokodilen åter fick se solen. Det skedde på den märkligaste plats han någonsin sett. Allt var grått och hårt, det fanns inga växter så långt ögat kunde se och byggnaderna var jättehöga. -Oj, så spännande tänkte Krokodilen, det här måste utforskas. Knappt hann han tänka tanken innan han återigen var omringad av märkliga män. Den här gången tänkte Krokodilen dock inte låta sig fångas utan snabbt som ögat smällde han till med sin stora svans och hoppade ner i närmsta vatten. Han simmade för allt han var värd och till slut ledde den kanal han befann sig i honom in i staden Amsterdam.

Här levde Krokodilen loppan. Han flyttade in i ett badkar i Red Light District där ni må tro att han ställde till med mycket uppståndelse. Krokodilen är en riktig festprisse.

Även den bäste kan dock få nog och efter ett tag kände Krokodilen att det var dags att röra på sig. Med alla roliga minnen i bagaget gav han sig iväg på sitt livs simmtur. Han simmade från Nederländerna längs med den tyska kusten och runt Danmark tills han nådde Skagen. Där passade han på att ta en veckas solsemester och gå en målerikurs innan han så slutligen simmade på gränsen mellan Skagerak och Kattegatt tills han nådde Sveriges kust och inloppet till Göteborg.

Aldrig hade Krokodilen varit med om någonting så spännande. Han tog rygg på en Paddan-båt för att lära sig lite mer om staden och nästa dag köpte han ett åkpass och gick lös på Liseberg. Storstadslivet var dock inte riktigt vad Krokodilen kände att han var ämnad för så han valde att följa Göta Älv och simmade upp till Vänern.

Vattnet var kallt och uppfriskande och snart befann sig Krokodilen där han kände att han verkligen hörde hemma. Efter Vänern fortsatte han att simma norrut i älvar och vattendrag genom Sveriges skogar. Ju längre han kom deto mer älskade han sin omgivning. Så en dag nådde han fram till det underbara Dalarna. Skogen var så underbart grön och lummig. Människorna såg så glada ut och pratade så vackert.

Det var i Dalarna Krokodilen mötte Anna! Underbarare varelse hade han aldrig skådat. Nu visste han att det var henne han alltid längtat efter. Han bestämde sig genast för att aldrig lämna hennes sida och göra allt för att Anna skulle bli lycklig. Därför var svaret ett självklart JA! när hon frågade om Krokodilen ville följa med till Värmland.

Så kom då den stora dagen. Solen sken och timmerflotten var färdig. Lunchen var i magen och det var dags att ge sig av. Krokodilen stoppade försiktigt ner sin fot i Klarälvens strömma vatten och tänkte - Det här är den bästa stunden i mitt liv!

extra credspoäng...

Ges för inskickade legobyggen. Poängsättning sköts helt och hållet av krokodilen.

Dagens poängplockare mr. vice ordförande har byggt med klossar som om det gällde livet.

Resultatet... Ja, vad kan man vänta sig med fem legobidrag varav två innehållandes en krokodil.

Credspoängen uppdateras omedelbart

Lars – En stor man i litet format

”Jahaja” tänkte Lars när han läste ”Handikappförbund” i bokningen. Han såg framför sig en stillsam vecka. Juli månads avslutning skulle helt enkelt bli finfin.

Stackars Lars visste inte att diabetiker är en bättre människosort. Till följd av ickediabetismens nedsatta hjärnstatus kommer Lars, med mängder av betaceller, aldrig att nå en sådan insikt. Just denna dag flöt Lars omkring i Klarälven eftersom han testade alla flytvästars funktionalitet. ”Vilket flyt” fnittrade Lars för sig själv ända tills han krockade med en kanot.
Trots huvudvärk var Lars ännu lyckligt ovetande om vad framtiden hade att erbjuda.

Så kom då tisdagen den 25:e juli. Khakibyxorna var nytvättade, vildmarkströjan påtagen, namnskylten fastsatt. Lars, som den spjuver han var, hade redan provhoppat studsmattorna.

Så oskyldig och intet ont anande pirrade det till lite i magen när han funderade på hur lite handikappad han själv var. Han funderade men kunde inte komma på någonting förutom en otrevlig granne och en ibland lite väl elak svärfar.


fortsättning följer...

Lars!

Vi gratulerar vår käre Vildmarks-Lars på namnsdagen! Vi bugar och bockar och bugar igen. Vi vill också påminna Lars om att ringa sin svärfar (som ju också har namnsdag idag) och glöm för allt i världen inte att skicka potatisen! Grattis Lars, vi älskar dig.

Kärleksbrev

Jag är helt förkrossad. Heeman har svarat på mitt kärleksbrev men var tydligen inte nöjd. Hur skriver man ett kärleksbrev som kan tillfredsställa tidernas underbaraste, vackraste och roligaste man? Hur kan man göra honom glad och få honom att känna sig riktigt, riktigt älskad och uppskattad? Jag måste smöra, fjäska, gulla och upphöja honom till skyarna, Heeman, the One and Only. Den vi älskar. Mannen på credslistan!

Det här är ingenting annat än ett försök att slippa packa

Jag skulle bara vilja säga till vår kära nykteristvän Johanna.

- Jag har kommit på en superbra alkoholfridrink som jag skulle vilja testa på dig!

Credspoäng

Räkna med att Krokodilen kommer att räkna poäng



Så har poängutdelningen påbörjats...

Jonas aka Mr. Vice Ordförande 90 p
Blogglänk + 10
Personlig mobiltelefonanpassning efter eliten + 5
Bloggande om vår blogg + 20
Flottbygge +50
Legobonus +5

Träning / Tävling / Vinst variant stuga 13

Ingen kan ha undgått credslistan

Med fjäsk, bild eller vodka kan nästan vem som helst komma in på den



För att kvala in på listan krävs minst 100 poäng

Redan kvalificerade är

1. Krokodilen
2. Heeman
3. VildmarksLars med potatisen

För att underlätta kommer vi allteftersom uppdatera listan


Vill du var med? Klart du vill! Så sätt igång och fjäska. Bjud oss på fest eller erbjud oss att låna din insulinpump. Låt fantasin flöda fritt. Ju gladare du gör oss desto mer poäng får du och innan du vet ordet av finns också du på världens mest prestigefyllda credslista! När du väl hamnat på listan publiceras även valfri bild i anslutning till ditt namn.

Första dejten

Kanske inte det mest välsmakande, men effektivt!

Listan, en utvärdering

Det var sista kvällen. Det var mycket vi skulle hinna med, mycket vi skulle komma ihåg så vi skrev en lista.

Första punkten på listan var att skriva listan... Så långt lyckades vi men sedan gick det lite sådär. Zlatan i kanon klarade vi av liksom att inte spy, det var viktigt.

Punkt 1-4: Båda deltagarna lyckades alldeles utmärkt på alla dessa punkter.

Punkt 5: Båda deltagarna misslyckades tyvärr kapitalt men det gick bra ändå

Punkt 6-7: Lysande resultat från både Anna och Becka.

Punkt 8: Fullkomligt och totalt misslyckande fast det var nog lika bra...

Punkt 9: Återigen strålande resultat!

Punkt 10: Här måste tyvärr medges att vi misslyckades vilket nog inte var så bra för hälsan men är man elit klarar man det ändå så det gick ju bra.

Slutsats: Överlag mycket goda resultat på en mycket bra lista! Jag vill härmed tacka min kompanjon och partner Anna för det goda samarbetet och det mycket trevliga kvällen som blev resultatet. Mer hallon åt folket!

Favorit i repris (skogsdrinkar)

Sommarens läger gick alltså i skogshallonens tecken. För att bli lite nostalgiska kan vi kasta oss ett år tillbaka i tiden.
Vår vodkaguru Henke "Heeman", direktimporterad från Göteborg, kom över en hink blåbär anno 2005. Just där, bland myggen under flera dagars oavbrutet regnande, startade en ny era.
Vodka, Blåbär och RedBull
Vilket kalas vi hade!

Under våren möttes vi, Anna och Becka, för första gången. Platsen var en liten men trevlig restaurang i Göteborg. Givetvis var Heeman där och tvingade bartendern att blanda. Den kvällen saknade jag skogen. Istället fick jag hålla tillgodo med Heemans glada humör, outtömliga fantasi samt gurka och någon tomat.

Så sitter vi nu i olika delar av landet och drömmer om våra kulinariska vodkaläger.
Okej, det där var att ta i. Men det gäller att vinna, sist korades Anna till vinnare av Heeman himself. Att Becka inte fick chansen att utmana är en annan sak.

Hallonskott

Skott, skott, hallonskott. Bättre skott har ingen fått!

recept för en lyckad lägerkväll:

en kåsa nyplockade hallon
en mini mer med hallonsmak
valfri mängd vodka, kyld

blanda och njut, gärna framför en lägereld!

En hel vecka tog det

Äntligen!

När bakfyllan lagt sig har vi nu lyckats skapa den blogg som hela världen väntat på i evigheters evighet.

Eftersom vi både är bäst, snyggast och bäst igen så går vi världen tillmötes och bloggar.