Lars – En stor man i litet format

”Jahaja” tänkte Lars när han läste ”Handikappförbund” i bokningen. Han såg framför sig en stillsam vecka. Juli månads avslutning skulle helt enkelt bli finfin.

Stackars Lars visste inte att diabetiker är en bättre människosort. Till följd av ickediabetismens nedsatta hjärnstatus kommer Lars, med mängder av betaceller, aldrig att nå en sådan insikt. Just denna dag flöt Lars omkring i Klarälven eftersom han testade alla flytvästars funktionalitet. ”Vilket flyt” fnittrade Lars för sig själv ända tills han krockade med en kanot.
Trots huvudvärk var Lars ännu lyckligt ovetande om vad framtiden hade att erbjuda.

Så kom då tisdagen den 25:e juli. Khakibyxorna var nytvättade, vildmarkströjan påtagen, namnskylten fastsatt. Lars, som den spjuver han var, hade redan provhoppat studsmattorna.

Så oskyldig och intet ont anande pirrade det till lite i magen när han funderade på hur lite handikappad han själv var. Han funderade men kunde inte komma på någonting förutom en otrevlig granne och en ibland lite väl elak svärfar.


fortsättning följer...