Jag har en känsla av att det inte är så långt kvar på det här året. Men som alltid ska mycket hinnas med innan jag har tid för att fira nyårsafton. Jag ska ha namnsdag, sen är det skidläger och lucia, nästa på tur är födelsedag, julafton, diabetesfödelsedag och nyårsafton. Däremellan ska jag plugga, jobba och sova.
Det har den senaste tiden skett stora förändringar i världen. De flesta har säkert skitsvårt med förändringar, själv känner jag mig nöjd med att inte sitta kvar i tristess. Exempelvis är det en fantastiskt snabb utveckling, från att vardagsrummets takbelysning inte fungerat sedan vi flyttade in (skiftet maj/juni) till att den fungerade igår kväll! Kanske oväntat, men jag känner mig lugn med det Vissa äldre saker, som han den där mannen i mitt liv, är en punkt jag inte vill ha en förändring på utan snarare limma fast i min livsplan. Eller kanske dumt, han är min livsplan och att limma fast honom i sig själv riskerar att bli konstigt. En annat samhällelig fenomen är att jag åker skidor igen! För de som känner mig närmare är alla säkerligen övertygade om att jag är lycklig. För dem som fått höra hur mycket jag slitit med rehab och operationer och smärtan och avskytt det: Det var värt varenda sekund!
Det här är för övrigt min enda lediga helg i december, rätt osannolikt att ha en ledig helg överhuvudtaget. Tiden ägnas åt att fixa lite hemma, baka pepparkakor och lussebullar och försöka komma på vad julklapparna ska bestå av. Själv önskade jag mig ett par rullskidor men fick höra av båda päronen att det bara var att glömma. Argumentet från min sida var att 1. Det inte finns snö i stockholm att åka skidor på 2. Jag skulle kunna träna inför vasaloppet (inte för att jag ska köra vasaloppet men ändå) 3. Jag aldrig testat 4. Det ser roligt ut. Mammas och pappas argument var 1. Dina knän klarar inte det 2. Det finns ingen broms och du gillar att åka fort. Jag tyckte mig kunna uppfatta ett tredje argument som innehöll någonting med galenskap, men det är osäkert och vilken tjugotvååring som helst önskar väl sig ett par rullskidor.
Jag önskar mig en sak av min Mitch och det är en klänning från Paris, Kate and I. Jag har redan köpt en själv, men det finns flertalet modeller och alla är SÅ FINA!
Jag har julat till det lite extra och bytt presentationsbild. Håret är brunt igen!
Pussokram
Från de värmländska skogarna kommer en stor skål med rykande het potatis och ett kort som lyder "Grattis Anna! Jag hoppas du mår bra men snääääääääääääälla kom tillbaka hit, hinderbanan är inte rolig utan dig. Varma hälsningar, Lars"
