Nya bekantskaper ska få poäng

Medan Sara smuttar champagne i Lund och Anna pluggar på Bosön ska jag alldeles strax smita ner till apoteket och hämta mina nya pumpslangar. Det ska bli spännande och se vad de nu har hittat på, jag har ju trivts bra med de jag haft men det är aldrig fel att prova någonting nytt, eller hur?

Det har igenom åren varit vissa person er i min bekantskapskrets som fått mig att vara vaken på helt ogudaktiga tider och allt som oftast har det varit ganska trevligt... Igår kom jag i säng 4.30 (och vaknade 7.30 av en känning men vem behöver mer än tre timmars sömn egentligen?) och natten till tisdag kom jag visst aldrig i säng alls... Jag var vaken hela natten igenom och varför? Jo, därför att jag sitter vid datorn och viker mig dubbel av skratt framför msn. Att hindra mig från min skönhetssömn kanske inte borde premieras men det struntar jag i och hälsar därmed Cadian välkommen i credsjakten med 10 poäng!

Hepp Hepp!

Om inte jag får pris för bästa klädsel på utsparken så vet jag inte var jag ska gömma mig efter det. Hämnas på utsparken nästa år kanske? Moahahahaha!

NU: Megaplugg. BLÄ

Pussåhej o tack för helgen

99 kr

Nu har jag köpt ett par skor till. Vita "gympaskor" med röda detaljer. Jättefina! De kostade bara 99 kr, rena fyndet. Jag älskar reor och rabatter. Fast trots vad jag tidigare lärt mig har jag nu, genom egna efterforskningar, fått veta att skor inte alls hjälper mot kärlekssorg. Tyvärr. Så för allmänhetans bästa vill jag nu föra denna nyvunna kunskap vidare och förhoppningsvis kan jag på så sätt förhindra att andra tjejer slösar bort alla sina pengar i landets skoaffärer. Fast sluta för all del inte köpa skor. Köpa skor får ni jättegärna göra men gör det av rätt anledning i så fall. För att det är kul att ha nya skor. Särskilt om de bara kostar 99 kr.

rymling...

Imorron gäller det...sista tentan, ordkunskap (blä!). Så egentligen borde jag sitta djupt försjunken i min ordlista och traggla engelska ord...men av någon outgrundlig anledning är det inte så. Jag är helt enkelt en student på rymmen!

All min enegri går åt till att komma på otroligt viktiga saker som jag bara måste göra precis nu, till exempel: vika mina strumpor, skriva gratulationskort till ett av "mina" barn i London (Grattis Splink!), handla på Willys för att det är billigt (och ligger längst bort så det tar längst tid...) och så vidare. Nu har dessutom mitt internet börjat fungera igen efter nästan 2 veckor av isolering från syberspace...så vad kan man förvänta sig? Det var ju otroligt viktigt att jag skrev ett blogginlägg just precis nu...eller?

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Jag drömde att jag skulle ha prov i skolan men på precis samma tid skulle jag vara hos optikern så jag fick lov att komma senare till provet. När jag kom till optikern satte de mig i en stol och började färga håret rött på mig. En kille som jobbade där (som frisör) hade jag alldeles innan träffat i skolan och egentligen pluggade han till filmregissör i Stockholm. Därför satte han mig framför sin kamera och började intervjua mig och sedan fick jag vara rösten till en karaktär i hans animerade film. Karaktären var en kvinna som simmade i ett träsk för att komma undan en mördare som hon senare räddade ifrån att drunkna. På något sätt hamnade kvinnan och mördaren (eller var det möjligtvis hjälten?) på ett tåg där han fick hjälp av sina kostymklädda arbetskamrater. Väl framme vid tågstationen skulle mannen (mördaren/hjälten) och Earl, från "My name is Earl" köra var sin bil i fel riktning genom en tågtunnel fast där fick de möte av både andra bilar och tåg. Hur som helst hamnade de på motorvägen (forfarande i fel riktning) och körde över gränsen till Mexico och rundade en stad som fått namn efter en italiensk stad i en Shakespearepjäs. Sedan var jag hemma och försökte övertala mina systersöner att de inte skulle titta på den tecknade filmen där jag var med eftersom den inte var barntillåten. Då kom jag på att jag glömt åka till skolan så jag fick jättebråttom. Jag missade bussen precis och försökte cykla ifatt den vid nästa hållplats, vilket jag inte lyckades med. Däremot hann jag före den till nästa hållplats ändå men där insåg jag att jag glömt busskortet så jag bestämde mig för att åka hem igen. Jag tänkte ta den nya cykelvägen men den var inte färdigbyggd så vägläggaren (som var min gamla klasskompis storebror, fast han kände inte igen mig) tippade grus på mig för att jag skulle ta mig därifrån. Sedan vaknade jag. Någonstans i denna röra var jag också och handlade i en affär som istället för personal hade robotar som frågade om man ville ha hjälp. Om de väl fick ögonkontakt med en var det jättesvårt att bli av med dem och de höll fast ens armar. Jag har inte sovit gott i natt.

En vecka...

I en vecka har jag nu haft skoskav och därmed även "hjärtesorg". Det var dock värre än jag först hade befarat. (Ja, inte skoskaven alltså.) Mycket värre. Och hur märker jag det, kanske du frågar? Det inte alltför smickrande svaret är att jag nu mer eller mindre dagligen skriver sorgliga kärleksdikter. Inte är de bra heller! Riktigt töntiga, klyshiga dikter. Det är inte bra, det här. Det är verkligen värsta fjortisprylen. Var ska detta sluta?

Söder

Igår lattjade jag runt på söder i sällskap med tre vänner, samtliga tre med basröst. Så kliver vi in i en klädaffär enbart med tjejkläder. Simpa koncentrerar sig på övriga kvinnliga klädintresserade, jag ställer in fokus på kläderna medan Pålen och Jakob verkar vara allmänt jätteuttråkade. Iaf Pålen drog vidare till Zinken för att sparka ner sina vänner med hjälp av en boll. Jag, Simpa och Jakob käkade kalasgod glass. Riktigt passande en solig majeftermiddag. Så kan det gå när Mitch sliter på jobbet istället för att vara hemma och uppmuntra en schleten cyklist.

Artikel i DN

"Hemma i lägenheten har vi sju cyklar stående: i köket, badrummet och i
vardagsrummet. Hela inredningen har anpassats efter dem. Jag klär mig i t-shirts
med cykelmotiv, jag har två cykeltatueringar, mina vänner är cyklister. Så, ja,
man kan nog säga att det är en livsstil för mig."

Mitchs kommentar(förkortad version): ALDRIG!

En dikt...

Världen är så stor, så stor
våran Lasse, han är sliten
Krokodilen äter inte kor
men var snäll,
annars blir du biten!

Jeans

Jag har tänkt på en sak. Inte för att saken i sig kanske är värd att tänka på så väldigt mycket, men i alla fall så kan det ju vara trevligt att dela med sig av de otroligt genomtänkta tankarna. Inte för att tanken i sig är helt genomtänkt men...
Antingen så förstår ni eller så är ni ickediabetiker. Till saken ->

Såna som Mitch, Pålen och typ alla hockey- och fotbollskillar i sverige snusar ju. I och för sig gör väl hockeytjejer det också men de är mer hybrider än dammodell om man ska dra paralleller till cykelhysterin som råder hemma hos mig.
Snusandet ger biverkningar, alltså andra åkommor än hångelförbud från flickvänner. Den främsta är nog snusdoseavtrycket i jeansen.
Att jag ens reflekterat över detta är på grund av att jag traskar runt med min cozmo i byxfickan dag ut och dag in. Jag borde ju förr eller senare komma upp i samma slitsumma som snusarna och därmed få ett cozmoslit på brallorna.
De flesta jeans jag köper är redan förslitna. Undrar om det går att beställa cozmo-slip på nästa par?

sommarlov?

Nedräkningen har börjat...det är nu exakt 2 veckor och fyra dagar kvar tills jag kan vinka hejdå till min engelskakurs! Jag kan erkänna att en viss hatkärlek har uppståt mellan mig och ämnet men ååå va skönt det ska bli att gömma böckerna om grammatik och annat hemskt och skutta ut i den (förhoppningsvis) soliga sommaren! Kommer spendera mest tid i fabriksmiljö men man har ju iaf lunchraster:) ännu bättre är att kvällar och helger kommer vara 100% pluggfria! snart så...