Idag, 14 november, är det Världsdiabetesdagen! Varför, varför, varför firas nu inte detta landet (eller världen) runt med saft och tårta? Naturligtvis Fun light och sockerfri tårta då, något annat går ju INTE för sig, eller hur? Men kom igen nu! Det är ju inte Världsdiabetesdag varje dag så unna dig en extra enhet eller två... Hipp, hipp, hurra! Hurra! Hurra!
I förrgår uppdagades det att jag åter kan ha hästsvans! Mycket praktiskt vid träning då man slipper få envetna hårtestar i ögonen och fastklibbandes i svetten i pannan. Det är nästan så man borde fira. Lite linfrön, någon?
Jamenvisstochellerhur
www.winterjam.se
Skidabstinens
Here - We - Go - Stadion/Hemsedal/Frankrike/Höglekardalen/Bjursås/Idre
Man kan fråga sig när en räkost upphör att vara en räkost. Sen kan man också fråga sig varför man ska fråga sig när en räkost upphör att vara en räkost men den frågan är mycket mer svårbesvarad. Är då en räkost fortfarande en räkost även om den inte smakar räkost? Är det smakupplevelsen som gör den till en räkost? Om räkosten står ensam och övergiven i kylskåpet i flera veckor därför att ingen tycker om den, är den fortfarande en räkost då? Är det förpackningen som avgör? En räkost i tub är väl lika mycket räkost som en räkost i plastbytta, eller? Kan en räkost överhuvudtaget upphöra att vara en räkost? Det kan man fråga sig.
Ovanstående är ett utdrag ur en känningsförvirrad hjärnas kylskåpsfilosoferande klockan fyra på natten.
Jag vet hur det känns... Utan pump är man ganska naken. Ooops! Jag har ju varit utan i två veckor. Konstigt värre.
- Hej! säger vi till Somas som färgade om sin tröja i skolan med hjälp av en kopp kaffe. Han får en hel poäng för bravaden. Dessutom har han riktigt trevliga kompisar....
... och den historien släpps postumt efter min död! (tidigast)
Vill härmed ge 2 poäng till Moomin som uppmuntran i sorgen av en havererad pump.
Det är höst. Lars tycker att det är tråkigt för han får inte träffa så många turister. Det är få, förutom tyska galningar, som gillar värmländsk camping i dåligt skogs-höst-väder. Turisterna har en tendens att halka av linorna på äventyrsbanan och ramla utför stupet på klättringen. Då blir det ännu färre turister eftersom en och annan går åt. Men livet måste få ha sin gång, tänker Lars.
Lars sitter i kanoten och tröstäter potatis. Det tycker han är ganska trevligt. Det är så härligt knapriga när de är råa, potatisarna alltså. Inte turisterna.
Lars är rädd för att få sparken. Det har ju dött en och annan turist nu under hösten. Han tänker tillbaka på sommaren och minns särskilt handikappslägret. Det var tider, tänker Lars. Han har funderat på vad han ska göra med sitt liv. Svärfar finns där i bakgrunden. Han har ju en del att säga till om. Svärfar vill att Lars ska börja jobba hos honom på banken men det är ju vildmarken som är passionen i Lars liv. Han brinner för timmerflottar och grillad falukorv i tunnbröd. Det har svärfar aldrig förstått. När Lars tänker på det blir han så ledsen att han sätter i sig ett halvkilo potatis till.
Han undrar om det bara är en höstdepression eller om han borde vara orolig. Kanske borde Lars uppsöka en psykolog men vad skulle svärfar säga då? Nej, det är nog bäst att vänta. Snart är det ju jul. Då får ju Lars pynta äventyrsbanan med julgransslingor. Det är skönt att ha något att se fram emot, tänker han.
Veckan måste sägas ha varit händelserik. Stora händelser i form av en död stämning bland husen på Sportcampus då boende har svikit genom att ha återvänt till sina puttinutthemorter. Som tur är finns det dem som bor sig genom hyresbetalade dagar, tömmer sin postlåda och sliter på idrottsredskap nere i hallarna.
Eftersom det är ett sådant otroligt drag häromkring tog jag cykeln för att det skulle gå ännu snabbare än vanligt att handla middag. Det ligger en ICA-butik 800 meter härifrån. Bara därför valde jag en annan affär med avståndet 9,4 km från mitt kära Båthus. Annaistiskt så in i bomben. Det var riktigt trevligt att trampa, se mig omkring, andas in avgaser och bli grymt besviken på affären. Jag köpte i alla fall en femtonkronors pizza. Lite andra saker och rullade hemåt. Bra dag på jobbet skulle man kunna säga.
Alla har vi olika intressen. Eftersom adressen till denna förträffliga blogg av någon underlig anledning kan tros ha anknytning till tjockisar-som-äter-för-mycket-godis-sjukdomen (även kallad diabetes) så skulle det kanske vara av intresse för er, kära läsare, att få lite upplysningar från eliten av dessa tjockisar-som-äter-för-mycket-godis. Intressepolitik där intresset begränsas till anna, becka och krokodilen.
