Cravings

Craving är ett engelsk ord jag inte riktigt kan översätta. Det närmaste jag kan komma är "sug" (inte att suga utan att vara sugen). Det används i alla fall ofta om tillståndet då en gravid kvinna känner ett otroligt sug efter någonting mycket specifikt t.ex. saltgurka.

Jag är inte gravid men jag får ändå cravings. Ofta. Det är tre saker jag brukar få cravings efter. Den första är choklad (och ja, detta sug är mer eller mindre konstant), den andra är hångel och den tredje tequila, även om denna inte gör sig påmind särskilt ofta.

Idag fick jag däremot en annan, en märklig craving. Jag hade precis avslutat min frukost bestående av grovt, rostat bröd, kokt ägg och keso. En måltid jag tror varken diabetes-dietisten eller ens Fredrik Paulún kunnat klaga på. Proppmätt som jag var ville jag inte äta på minst tre veckor då jag helt plötsligt kände att jag var sugen på, nej, var tvungen att ha - ananas! Ja, ananas. Jag grävde fram en konservburk med nämnda frukt och slevade hungrigt i mig den med en klick turkisk yoghurt. Jag åt så snabbt att jag nästan glömde tugga vilket var dumt eftersom det är när man tuggar man känner mest smak. Ja ja, det var gott i alla fall men nu ska jag nog inte äta på fyra veckor.