Fest, hur var det man gjorde nu igen?

Hösten har innefattat så mycket att göra att jag inte hängt med. Dagen till ära har ägnats, eller snarare skulle ha ägnats åt beroendeproblematik. Det är inget större fel på föreläsaren ifråga, utöver att denne kan diagnostiseras som gammal, lite för välmående och med en måttlig hjärtsvikt. Diagnosen baserad på sjuksköterskestudentens så viktiga kliniska blick. Angående dagens föreläsning så byggde den på anekdoter från föreläsarens privat- och yrkesliv samt vänner och bekanta till den omnämnda. Upplysningsvis så har denna gamling kommit underfund med att fyllan inte blir så stor att konversationsförmågan försvinner om alkohol inte inmundigas förrän efter tolvslaget. Annat viktigt som jag informerats om tidigare i veckan är att en väninna till den i denna text så flitigt nämnda person mottagit antidepressiv behandling under många år trots att personen som talade om det hela ansåg att väninnan aldrig någonsin varit deprimerad.
Denna så evidensbaserade kunskap som jag mottar med öppna armar gör mig ännu mer övertygad om vilket hubbabubba intrasslat hår som psykiatrin kan beskrivas som.

För att få någonting att anknyta till rubriken så kan inte den senaste men den näst senaste helgen få en snabb sammanfattning.
Typ: Halloweenfest
Klädsel: Golddigger
Hemkomst: 02.30
Dagen efter: Var det en dag efter?
Slutsats: Jag har blivit för gammal för sånt här

Annapappan är redan med på Credslistan, hade han inte redan varit det så skulle JO-anmälen gjort att han hamnat där.
Lars kanske har stridit mot Länsstyrelsen han också, bäst att ringa och fråga.